Prata, prata, prata..... Undra vem hon brås på?

Häromdagen vid middagsbordet lät det så här:

Mamma: Vera sitt still på rumpan med benen framåt, annars kommer du att ramla ner...
Vera: (Flinar så klart), NEJ!
Mamma: Vera sitt på rumpan bla bla...
Vera: NEJ!
Mamma. Vera sitt på rumpan bla bla...
Vera: NEJ!
Mamma: (Återigen) Vera sitt på rumpan bla bla...
Vera: (Spänner ögonen i mamma och flinar så klart) SLUTA!

Ungen säger åt mamma att sluta!!!! Det är ju inte jättelätt att hålla sig för skratt i sådana lägen och då känns det ju som att man har tjatat i onödan.

Efter middagen skulle vi fika semla som pappa hade varit snäll och köpt.
Då tar Vera sitt mjökglas och häller ut över semlan, häpna föräldrar vet inte om de skall säga åt henne eller om de faktiskt kanske ätit semla på dagis och hällt mjölk på den (vissa gör ju faktiskt så).
På dagis hade det dock inte serverats några semlor så det var ju återigen ett av otaliga bus Vera gör.

Vera har också fått för sig att det är viktigt vad det är för figurer på hennes blöjor. Ibland skall det vara en häst och är de blöjorna slut är det KATASTROF och ibland är katten den enda som duger.
Häromkvällen var det bara kattblöjorna som dög och självklart var dessa slut, diverse diskussioner om detta utspelades och till slut föreslog vi att vi kunde rita en katt på blöjan! Det blev succe och Vera blev supernöjd och lycklig! Ibland krävs inte mycket för att göra henne glad!

Igår kväll var hon också rätt söt när hon skulle sova, pappa låg bredvid henne i sängen och Vera upprepade samma fras till hon somnade.
Inte sova,
inte sova,
inte sova,
inte sova....
zzzzzzzzzzzzzzzzz

På återseende!